Ur ett astronomiskt perspektiv sker midsommarafton i närheten av den längsta dagen på året, sommarsolståndet. Det finns flera urtida stenmoment som prickar in sommarsolståndet så firandet av ”midsommar” kan ha pågått i över tusentals år.

Under den nordiska bronsåldern fanns det dyrkare av solen i Sverige där olika danser och riter förekom, detta har man upptäckt genom ritningar i grottor. De äldsta skrifterna har man hittat i isländska grottor som dateras tillbacka till 1200-talet.

De kristna brukade fira den heliga Johannes döparens dag under samma dag som folket firade det vanliga midsommar. Detta ledde under 1300-talet till konflikter då några nunnor från sko klosteret ville att man skulle ansöka om tillstånd till fester och firande då folkfester ansågs vilda. Folk dansade på kyrkogården, stal heliga bilder och sjöng skamlösa visor vilket var droppen tyckte kyrkan. år 1425 förbjöd ärkebiskopen Johannes från Lund att fira midsommar och istället försökte få folk att fira Johannes döparens dag. Det gick inget vidare.

I Sverige idag brukar man traditionellt sett fira midsommar med en dans kring midsommarstången, ett stående kors prytt med blommor och kvistar med ringar hängandes på var sida. Man bildar en ring runt stången och sjunger kända lekvisor. Denna tradition tros ha kommit från Tyskland under 1300- eller 1400-talet.