Jakten på påskäggen.
Det var en hare som hette Harald som precis innan påsken fick det ärofyllda uppdraget att vara påskhare och dela ut påskäggen. Men när dagen var inne och han skulle dela ut äggen upptäckte han att hela lagret var tomt. När han såg det bestämde sig Harald för att resa iväg och hitta tjuven som tagit äggen. Nästa morgon gav han sig av från sin glänta i skogen för att ge sig ut på sin jakt efter äggtjuven.
När han kommit ut en bit på landsvägen mötte han en hjort som var på väg tillbaka till sin flock. När hjorten såg honom frågade han var han skulle, då sade påskharen att han var på jakt efter en äggtjuv som stulit alla påskäggen. Efter att haren berättat hela historien frågade hjorten om han fick delta i jakten efter tjuven. Harald svarade att han gärna fick hjälpa honom i letandet. Efter att ha pratat ännu en liten stund gick färden vidare.
Under färdens gång berättade hjorten för Harald att hans namn var Erik och att han kom ifrån området Salta. När de färdats ett antal mil på vägen upptäckte de en vagn med något som såg ut som ägg. De kröp sakta upp bakom vagnen, men precis när de skulle kolla vad som var i den började den rulla så båda två ramlade av vagnen. När kvällen närmade sig stannade dom vid skogsbrynet alldeles bredvid träden. De slog läger och åt den mat de fångat. Efter att de ätit föll båda två ihop av trötthet och sov tills gryningen nästa dag.
Efter att de gått upp och ätit frukost gick de ut på vägen igen och fortsatte sin resa i för dem okända landskapet. Vid middagstid kom de in i landet Medien, där Pippin den 1:e var härskare. Haren sade till hjorten att de borde gå till slottet och fråga om de kunde få hjälp av kungen. När de kom in i huvudstaden Media upptäckte de hur stor staden var jämfört med de byar som de gått förbi på sin resa. De gick på en kullerstensgata som ledde upp till slottet då de helt plötsligt blev hindrade av två vakter, när vakterna frågade var de skulle svarade Harald att de skulle upp till slottet och be kungen om hjälp. Efter att de bett kungen om hjälp, sade kungen att det hade varit en äggtjuv här också och att de skulle få hjälp genom att en av hans bästa spejare vars namn var Malcolm följde med dem på dem på den fortsatta resan. Under natten sov de på slottet, innan trion tidigt på morgonen tyst försvann ut i morgondimman och vidare ut på landsvägen.
På förmiddagen kom ett stort oväder och de tvingades ta skydd i en grotta. Under dagen när ovädret rasade utanför gick de igenom den information de hade, och när kvällen kom försvann ovädret och stjärnorna började lysa på himlen. De fortsatte under den lysande natthimlen in i en stor skog, då sa påskharen att hans kusin Skutte bodde där. Då frågade spejaren Malcolm Harald om han visste om Skutte visste någon bra väg ut ur skogen. De gick längre och längre in i skogen tills de tills slut kom till en liten stuga mitt i skogen. Erik gick fram till stugan och knackade på dörren. En sekund senare öppnades dörren och en hare som nästan var en exakt kopia på Harald stod i dörröppningen. När Skutte såg Harald undrade han vad han gjorde mitt ute i skogen med en hjort och en människa. Harald svarade att de letade efter en tjuv som tagit alla påskäggen, då sade Skutte att han hade hört talats om en mystisk person i mask som hette Sonny.
Efter att de ätit en salladsmåltid sade de allihop adjö till Skutte, och red vidare den väg han sagt att de skulle ta för att komma ut ur skogen. När de var vid en kulle precis vid skogsbrynet möttes de av en flock hungriga vargar, men då tog Malcolm upp sin pilbåge och sköt en av vargarna mitt i bogen, blev vargarna så rädda att de sprang tillbaks in i skogen igen. Erik sprang efter vargarna över kullen för att se om det fanns något intressant på andra sidan. Efter en stund kom han tillbaks, och när de andra direkt frågade han om han hittat någonting svarade han att det bara fanns vargar och träd därute. Men sanningen var att han hade, medan han var inne bland träden tyckt sig se en person som passade in på den beskrivning av tjuven Sonny som Skutte gett dem. Trots allt fortsatte de ut ur skogen och ut på en stor stäpp.
Stäppen vars namn var Nubara sträckte sig flera mil. När de färdades ute på den öppna stäppen fick de det starka solljuset rakt i ansiktet. Efter att ha gått halva dagen i den starka solen kom de till slut till en liten dunge i utkanten av den stora stäppen. De stannade i mitten av dungen för att vila sig och fortsatte sedan framåt, nu ledda av spejaren Malcolm.
Då de kom av stäppen hamnade de på en lerig väg som trafikerades av hästar och som fraktade varor till olika byar och städer. De tog beslutet att ta den vägen hästarna kommit ifrån. På andra sidan krönet såg de en liten by i en dal nedanför. Husen i byn som de kom till bestod till det mesta av sten och trä. När de kom in i byn mötte de en okänd gammal man som sade sig kunna hjälpa dem. Den gamla mannen hette Astrio och hade bott i området länge och om det var någon som skulle kunna hjälpa dem så var det han. Han ledde dem till ett litet hus ungefär mitt i byn där det lyste i fönstren. De gick alla in i värmen som strålade ut från den öppna spisen. Efter att allihop förutom Erik som stod utanför och betade gräs satt sig ner vid det stora bordet som stod i köket började Astrio berätta om de mystiska saker som hänt i området den senaste tiden. Harald frågade om de varit med om några äggstölder den senaste tiden. Astrio sade att grannbyn hade råkat ut för en massa stölder. Men han sade att han visste ingenting om några stölder i hans egen by. De fortsatte att samtala en stund om de mystiska händelser som skett runt byn. En stund senare när det började skymma gick de ut ur Astrios hus och bort till ett världshus på andra sidan byn där de sov över natten.
Nästa dag gick resan vidare till det vackra landskapet Valvien. Precis efter att de kommit in i Valvien fick de syn på skurken Sonny sittande med en häst alldeles bredvid vägen. När Sonny såg dem komma hoppade han direkt upp på hästen och red iväg i galopp. De började springa efter men insåg snart att det var omöjligt att hinna ikapp honom och han försvann snart utom synhåll för dem, men helt plötsligt upptäckte Harald hovspår i marken som ledde ut ur landet och in i landet Gardien. Nästan direkt efter att de gått över gränsen kände de vinden från det stora Sydhavet som skymtade i fjärran. De följde spåren ner till en hamn, där de började diskutera med varandra om han kunde tagit en båt ut på havet eller var kvar i land, för tiden började rinna ut om de skulle hitta påskäggen innan de skulle delas ut. De gick bort till en man som stod vid en segelbåt och frågade om det hade varit någon man som kallade sig Sonny där, då sade mannen att det hade varit en man med det namnet här, men att han åkte ut på havet för en halvtimme sedan, då de hörde det köpte de direkt en båt sjösatte den och åkte ut på det glittrande Sydhavet.
Väl ute på havet såg de efter en stund en segelbåt med svarta segel en bit framför dem. Då de väl var i höjd med den andra båten såg de vem som styrde den, det var skurken Sonny! Helt plötsligt såg de en till person i båten och de hörde svagt att han kallades Anders. De insåg direkt att Anders var den verkliga mästertjuven och att Sonny bara varit en hjälpreda. Nu var de tvungna att försöka göra så att de gick på grund, så att det var lättare att gripa dem. De började trycka in dem mot land så att de till slut gick på en stor sten och var tvungna att hoppa i vattnet. På avstånd såg Malcolm att en del av deras packning bestod av ägg.
När de kom i land såg de att de hade hamnat på den stora ön Belgaros. Anders och Sonny sprang snabbt uppför stranden och in bland träden. Men nu visste de var skurkarna var någonstans. Harald gömd
e båtarna och sedan gick de vidare för att spåra upp skurkarna. På andra sidan ön hittade de dem sittande på stranden tittande ut över havet. När skurkarna såg dem överlämnade de sig utan motstånd och när Erik tittade i deras packning hittade han de stulna påskäggen. Efter att de ätit gick de och fångarna ner till båtarna igen, för att åka tillbaka till fastlandet och börja den långa resan tillbaka till landet Medien och sen vidare hem igen för att dela ut påskäggen.
Det tog ungefär en månad för dem att resa över havet och igenom Gardien. Nu när de var inne i Medien och visste att det bara var en veckas vandring över stäppen Nubara innan de kom tillbaka till huvudstaden Media. Tre dagar senare hade de kommit över Nubara, och stod vid det skogsbryn där de hade blivit anfallna av vargar i början av sökandet. När de kommit en bit in i skogen träffade de på Haralds kusin Skutte. Skutte hoppade av glädje när han såg att de fångat tjuvarna. När de sedan hade gått förbi och tittade bakåt såg de Skutte fortfarande hoppa av glädje vid horisonten.
Vid skymningen när de kom ut ur skogen glimmade solen på de höga tornen vid slottet i staden Media. De skyndade på så att de skulle hinna in till staden innan det blev mörkt och svårare att hitta.
Nästa dag när sällskapet var framme vid staden, gick de upp till slottet och kung Pippin den 1:e. Direkt efter att de kommit in på slottet lämnade Malcolm över Anders och Sonny till vakterna som släpade ner dem i fängelsehålan. När kungen fick reda på nyheten blev han jättenöjd och gav alla tre de ärbara titlarna påskäggsbeskyddare. På eftermiddagen gick Malcolm fram till Erik och Harald och sade att nu var han hemma igen och att han var tvungen att stanna i Media för att han hade fått ett stort jobb på slottet. Harald och Erik tog farväl av sin vän och försvann tyst ut på landet och bort från staden.
De styrde sin kos mot de stora skogarna som Erik kom ifrån. När de närmade sig skogarna såg de en grupp hjortar på en äng som stod och betade, då sa Erik att de tillhörde hans flock. Några sekunder senare sprang Erik bort mot de andra hjortarna och helt plötsligt var det bara Harald kvar av den ursprungliga gruppen som började jakten. Harald tittade sig runt och upptäckte att det bara var några mil kvar till den gård som han kom ifrån och några timmar senare var han hemma igen i tid till att dela ut påskäggen som han hade samlat alla sin i väska. När han senare på kvällen vid maten delade ut äggen blev alla som bodde på gården glada, för att äggen innehöll precis de saker som alla gillade.
Av: Jonas.E