En hälsning från den moderna skräpkärringen som trots funktionshinder förstår den lilla människan pga. Egen erfarenhet. Varför måste man hålla sig aj jour med samhället? Ibland vet jag inte varför det ska vara så viktigt, speciellt för mig som aldrig lyckats med något pga. mina funktionshinder sen tidiga barna årens allra första år. Jag har ju turligt nog en förtidspensionen numera även om den är liten ändå känns det som att man alltid är på fel ställe. I skolan finns trevliga människor och något kommer väl ändå in i det syre fattiga huvudet som hela tiden är så betongtungt och på den Dagliga Verksamheten där finns andra underbara goa människor som jag gärna träffar men så känner man sig ändå mall placerad för att man inte kan hjälpa till med tunga arbetena som finns att göra man blir yr i huvudet och kan slockna för minsta lilla ansträngning det är inte roligt alls dessutom så blir man så beroende av vad ens regering beslutar sig för då man trots allt behöver pengar det är med en stor sorg i hjärtat jag inte klarar av att bidra med något av det som finns i den öppna arbetsmarknaden men är tacksam för min Dagliga Verksamhet och att man får pengar för att klara livs behoven. Ändå ska man vara alert och träffa folk både i skola och olika Dagliga Verksamheter för den svaga människan får ju inte bli bort glömd utan folk måste vara i kontakt med detta folk så systemet kan fortsätta och då är jag en av de starkare fast detta är väldigt tröttande som kan gå ut bland folk så de ser att behoven finns som kan ge hjälp åt de allra svagaste individerna i samhället genom skatternas flöden in och ut flöden. Dessutom hjälper jag dagligen till med att plocka undan SKRÄP i det allmänna av helt fri vilja för jag kom på hur viktigt det är för oss människor att ha rent och fint där ute men det är ju inte på några villkor lika mycket som en renhållningsarbetare klarar av men ändå liten nytta trots allt jobbigt med denna känslovärld som får en att känna sig så malplacerad att man ibland tänker på att förkorta lidandet men inte på fullt alvar det skulle jag aldrig våga. Ha det gott och tack för er hjälp i det lilla ni kan bidra med även med denna ute städning för ensam kan ingen.