I den Ateljén på Norra Älvstranden fick jag en utveckling på mitt perspektiv på historien om folket i vår stad. Det jag hade hittat i böcker om Göteborgs historia var att arbetarna från Götaverken och Eriksberg fraktades hem till trånga fattiga hem med svåra möjligheter att kunna hantera sin hygien på ett bra sätt så i Hagas fattiga områden uppstod många svåra sjukdomar som rakitis engelska och spanska sjukan och andra svåra sjukdomar.

Idag fann jag som sagt en utveckling på detta historiska skeende som både glade mig och var en smula vemodigt. Det var en våning ovanför denna Ateljé ett rum med massor av gamla järn skåp och mitt i detta omklädnings rum fanns ett ställe med gamla rejäla vatten kranar och tvätt möjligheter för arbetarna att tvätta sig rena och sköta sin hygien efter de hårda arbets dagarna. Med vemod ser jag industrialismens storhets tid som var till stor ekonomisk välgång för vår stad som en dag denna är förgången tid det gör att man är en smula vemodig då man idag inte är säker på något som sker ilandet, men vi som är kvar här behöver hålla efter vår stad på bästa sätt och TILLSAMMANS kan vi ordna de saker som för vår jord och land vidare.

Kanske är det dags att riva de gamla förstörda husen och låta naturen åter hämta sig för att framtidens människor ska ha en gott omsköt JORD att ta över efter oss och inte i ett vrak JORD som är totalt NEDSKRÄPAD blir frågan för mig trots att jag älska historia, historisk arkitektur och fynd från forna dagar så inser jag också att allt gammalt inte kan vara kvar för att ge plats för det NYA.