Kategoriarkiv: Bilder

Antoine Om Kakao Bönan

Bildresultat för cacao"
Relaterad bild

Kakao (Theobroma cacao L.) är en art i familjen malvaväxter. Det är ett träd som växer och odlas i de tropiska delarna av Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Asien. Släktet Theobroma omfattar ett tjugotal arter, men det är bara T. cacao som idag används till chokladframställning.

Beroende på växtförhållanden kan trädet bli upp till tio meter högt, men på plantagerna hålls det nere i lämplig plockhöjd. En egenhet är att blommor och frukter växer direkt på stammen och grövre grenar, en företeelse som kallas kauliflori.

Trädets frön, kakaobönorna, sitter i fem rader inne i frukten, som är ungefär av en amerikansk fotbolls form och storlek. Kakaobönorna innehåller bland annat teobromin, som är giftigt för många djur, bland annat hundar och katter. Människan kan emellertid bryta ner ämnet.

Historia

Arten kakao uppstod för 9,9 miljoner år sedan i övre Amazonas. Fram till människans intåg i Sydamerika för ungefär 13 000 år sedan spred kakao sina frön enbart med hjälp av djur i jakt på det söta fruktköttet som omger fröna inuti kakaofrukten.

Trots att Fernando Columbus, Christofer Columbus son och följeslagare, hävdade att spanjorernas första kontakt med kakaon skedde 30 juli 1502 på ön Guanaja (hette då Pinos) så var det inte Christofer Columbus som fraktade de betydelsefulla bönorna över Atlanten, utan Hernán Cortés 1528. De spanska conquistadorerna modifierade de aztekiska recepten till sin egen kultur genom att tillsätta rörsocker. Först 1580 började Spanien på allvar skeppa kakao till Europa och chokladfabriker konstruerades på Iberiska halvön. Dess rykte om att vara tillfredsställande och kunna förbättra sexlivet spreds över hela Europa.

En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Holm

Antoine Om Greasers (Subkultur)

Greasers

Bildresultat för greasersGreasers 1970 Talet

Greaser är en subkultur som blev populärt under 1950 till 1960 talet. Det var arbetarklassens tonåringar och ungdomar i USA. Livsstilen förblev framträdande i mitten av 1960 talet, särskilt av vissa etniska grupper i förortsområden, särskilt italiensk amerikaner och latin amerikaner. Rock and roll musik, rockabilly och doo wop var viktiga delar av kulturen.

 

Historia

Etymologi av termen ”greaser”

Ordet ”greaser” har sitt ursprung från 1800 talet i USA som en nedsättande ord för fattiga arbetare, särskilt de av mexikansk eller italiensk härkomst. Begreppet användes senare för att referera till mekaniker. Och det användes inte för att hänvisa till den amerikanska subkulturen förrän på 1960 talet, även om det i denna mening
fortfarande framkallade en relation till maskinarbete. Namnet var givet på medlemmar i subkulturen på grund av deras karakteristiska smörjade hår.

 

Ursprunget till subkulturen och populariteten

Greaser livsstilen kan ha uppstått under tiden efter andra världskriget bland motorcykelklubbarna. De var vanligtvis etniska och från arbetarklasser, de hade intresse för hotrodkultur eller motorcykel. En handfull medelklassungdomar drogs till livsstilen för sin rebelliska inställning.

Ursprungliga greasers bestod mestadels av italiensk amerikaner i nordöstra USA och Chicanos i sydväst. Därmed antog ”greaser” etiketten en rasistisk status. 

Kläd Stil och Frisyrer

Bildresultat för greaser fashion 1950s

Det mest anmärkningsvärda kännetecknet för en greaser var de stylade frisyrer som de använde med hårprodukter som hårvax eller vaselin. Och det krävde ofta kamning för att upprätthållas. Frisyrerna togs från tidig rock and roll och rockabilly artister som Elvis Presley, bland dem var det Pompadour, och Duck’s Tail.

Frisyrer

Bildresultat för greaser fashion
Pompadour frisyr

Bildresultat för duck tail hair
Duck Tail Frisyr

Musik smak

I början av 1950 talet fanns ett betydande greaser intresse för doo-wop, det var en musikstil  som spridits till den amerikanska musiken genom afroamerikanska artister. Greasers var starkt förknippad med rock and roll.

Greaser Musik

https://www.youtube.com/results?search_query=1950%27s+greasers+music

 

Greaser Movies

https://www.imdb.com/list/ls063255987/

 

En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Holm

Bildresultat för greaser
Johnny Depp i filmen Cry Baby (1990)

Antoine Om Maträtters Historia

Chili Con Carne
Bildresultat för Chili con carne ris

Chili Con Carne (spanska chilli nahuatlcon carne , översättning: chilipeppar med kött) är en kryddstark maträtt som består av en köttragu som är smaksatt med chilipeppar. Andra inslag som används är bland annat lök, vitlök, spiskummin och ibland tomat. Bönor och ris används ibland i rätten.
Maträtten blir ofta inordnad i det mexikanska köket, men bara vid gränsområdena mot USA och på stora turistställen. Maträtten trots har sitt ursprung i södra USA, till exempel från de tidigare mexikanska områden som kom att tillhöra USA efter freden i Guadalupe Hidalgo 1848. Åsikterna går isär om rättens ursprung och vilka de riktiga ingredienserna är.
Ingen kan med säkerhet säga var maträtten för första gången tillagades. USA-delstaterna Texas, New Mexico och Arizona gör alla anspråk på att vara ursprungsområden. Många mer eller mindre hårresande historier omgärdar originalreceptet. Så å ena sidan sägs det att USA:s armé var de som första gången lagade chili con carne men å andra sidan blir maträttens tillblivelse i andra berättelser tillskriven indianerna eller de grekiska, irländska, spanska eller till och med de kinesiska invandrarna.

Ingredienser

Grundingredienser

Bönor är en ingrediens som delar chili con carne världen i två läger. Medan en chili con carne i Texas-stil inte innehåller några bönor, så finns det många andra variationer som innehåller pintobönor eller svarta bönor. En kompromiss kan vara att servera bönorna vid sidan om.
En historisk motivering till användningen av bönor är att chili con carne alltid varit fattig mans mat och bönor var billigare än kött men ungefär lika näringsrikt.

Variationer

Det förekommer variationer vad gäller valet av ingredienser:
Tomater hjälper chili con carnen att få en fastare konsistens eftersom tomaterna kokar ihop under den långa koktiden.
I tyska recept förekommer ofta majs, morötter och zucchini.
Trots oenigheter om receptet finns det ändå några grundtyper. Några har en historisk bakgrund och är starkt kopplade till sina ursprungsområden, andra — framförallt nyare varianter — har uppkommit utifrån personliga matvanor.
En chili con carne i Texas-stil innehåller inga grönsaker förutom den i hela bitar färska eller torkade chilipepparn. Köttet är mest skuret i tärningar och är nötkött eller fläskkött, ibland även vilt. Även Jailhouse Chili(engelska: fängelse-chili-con-carne) tillhör denna grupp.
Chili verde (spanska, översatt: grön chili) är en variant som kommer från New Mexico. Den tillagas uteslutande på färsk ännu grön chilipeppar. Oftast är en Chili verde mer lättflytande än en chili con carne i Texas-stil. Efter en europeisk måttstock handlar ’Chili verde’ om ett slags kryddstark gulasch.
En självständig kategori utgör chili con carne i Cincinnati-stil. Troligtvis gjorde grekiska invandrare chili con carne populär i nordöstra USA. De anpassade receptet till den grekiska matlagningstraditionen så att den blev mindre kryddstark men också att den kunde kryddas med kanel, kryddpeppar eller muskot. Denna typ serveras mest till pasta eller som sås till varm korv.
Vegetarisk chili con carne, eller oftare chili sin carne, är en vegetarisk variant av maträtten där man ersätter köttet med sojabönor, tofu, pumpa, zucchini eller aubergine.

Biff Stroganoff
Bildresultat för Biff Stroganoff

Biff Stroganoff är en maträtt med rötter i Ryssland, skapad av en kock som vann en matlagningstävling i Sankt Petersburg med denna rätt. Rätten tillagas av nötkött, exempelvis oxfilé eller utskuren biff, som skärs i strimlor. Köttet bräseras med grädde, tomatpuré samt lök och senap.
Biff Stroganoff är troligen uppkallad efter en rysk 1700-talsgreve vid namn Stroganov. Greven Alexander Sergejevitj Stroganov (1733-1811), som var gourmet men också tandlös, bad kocken att skära köttet i små bitar.

Korv Stroganoff

Korvstroganoff med sallad och ris | Recept ICA.se

Korv Stroganoff är en mat rätt inspirerad av rätten Biff Stroganoff. 
Korv Stroganoff är en svensk maträtt. Receptet på korv Stroganoff kan varieras, men innehåller vanligen strimlad korv (oftast falukorv, tomatpuré, grädde, lök och fransk senap. Korv Stroganoff kan serveras med ris, kokt eller stekt potatis, potatismos eller olika former av pasta ibland med bulgur.

Lasagne
Bildresultat för lasagne wikipedia

Lasagne är en ugnsgratinerad maträtt som i huvudsak består av pastaplattor varvade med bechamelsås, ost och köttfärssås. Begreppet lasagne al forno används ibland och betyder ”lasagne från/vid ugnen”.

Historia

Los(e)yns är en maträtt från slutet av 1300-talet som var en medeltida föregångare till lasagne
Regionen Emilia-Romagna i centrala/norra Italien var först med att göra pastadeg med mjöl och ägg.

Sverige

Familjen Dafgård var först i Sverige med att sälja fryst lasagne i mitten av 1980-talet. Även Knorr började marknadsföra en lasagne i Sverige på 1980-talet, och målgruppen var då ungdomar.

Etymologi

Ordet kommer ursprungligen från det grekiska ”lasanon” som blev latinets ”lasanum” och var namnet på den panna som användes för att tillaga rätten i. ”Lasanum” blev på italienska ”lasagna” (plural ”lasagne”) och blev namnet på själva rätten.

Variationer

Rätten kan även göras vegetarisk genom att ersätta köttfärssåsen med sojafärs eller tomatsås och olika grönsaker. Lasagne gjord på gröna lasagneplattor, som innehåller spenat, kallas ”lasagne verdi” (grön lasagne).

I populärkultur

Lasagne är serietidnings katten Gustafs favoriträtt.

Sjömansbiff

Bildresultat för sjömansgryta historia

Sjömansbiff är en maträtt som består av nötkött, lök och potatis kokat i öl, oftast porter. Eventuellt kan köttet brynas först innan det läggs i grytan, varvat i lager med skivad potatis och lök. Anrättningen får sedan koka under lock i cirka 40 minuter.
Namnet kommer av att då allt lagas i samma gryta var sjömansbiff en praktisk maträtt att laga ombord på båtar. Förklaringen till att öl kom att användas till rätten var att friskt vatten inte alltid var tillgängligt till havs.
Begreppet sjömansbiff är känt sedan 1903.

Bildresultat för bon appetit

Smaklig Måltid!

En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Holm

Antoine Om Tupperware

Tupperware

Bildresultat för tupperware 1960

Bildresultat för tupperware 1960

Tupperware är ett varumärke för hushållsartiklar i plast.

Historia

Märket Tupperware registrerades av Earl Tupper i USA år 1946. 1938 var hans Tupperware Plastics Company den första som använde polyeten i hushållsvaror.

Bildresultat för Earl Tupper
Earl Tupper

På slutet av 1940-talet började man med direktförsäljning. På ett så kallat homeparty kunde kunderna få demonstration av produkterna och själv prova dem. Detta visade sig ge bra resultat och bra försäljningssiffror.

Tupperware kom till Europa 1960 när Mila Pond anordnade ett Tupperwareparty i Weybridge, England, och därefter till resten av Europa. Tupperware säljs nu i nästan 100 länder. De största marknaderna för Tupperware är: 1. Tyskland 2. USA 3. Mexiko 4. Frankrike 5. Australien.

Efter en nedgång i försäljningen på 90-talet har sortimentet förnyats och utökats för att passa en yngre målgrupp. Bland annat finns numera redskap i rostfritt stål i sortimentet.

Företagsstruktur

En Tupperwaredemonstration organiseras av en konsulent hemma (eller ibland på en arbetsplats) hos en värd som bjuder in vänner och grannar för en demonstration. En värd belönas med en ”Tackgåva” samt eventuellt ytterligare gratisprodukter baserat på försäljningen av deras demonstration. Något köptvång finns dock inte.

I de flesta länder är Tupperware organiserade i en MLM-struktur (Multi-level marketing) med säljarna (konsulenterna) i botten, teamledare steget ovanför, och distributörer i toppen. Skillnaden gentemot andra MLM-företag är att teamledare på högre nivåer måste få en inbjudan av företaget innan de kan bli distributörer, då antalet distributörer är begränsat och kontrolleras av företaget.

Tupperware Brands Corporation
Tupperware Brands Corporation logo.svg
Typ Publikt aktiebolag
NYSETUP
Huvudkontor USA OrlandoFloridaUSA
Nyckelpersoner Rick Goings
Styrelseordförande
Patricia Stitzel
President Vd
Bransch Plastprodukter
Produkter Tupperware
Antal anställda 12 000 – December 2017
Historia
Grundat 1946
Grundare Earl Tupper
Ekonomi
Omsättning ▲ $ 2,255 miljarder
Rörelseresultat ▼ $ 185,1 miljoner
Vinst efter skatt ▼ $ -265,4 miljoner
Tillgångar ▼ $ 1,388 miljarder
Eget kapital ▼ $ -119,4 miljoner
Övrigt
Slogan Confidence becomes you.
Webbplats TupperwareBrands.com
Tupperware.com
Fotnoter Statistik från 2017 års bokslut.

Det fanns en serie som hette Eerie Indiana, i första avsnittet så handlade det om en dam och hennes söner som vill visa sina Foreverware produktederas version av Tupperware, men helt normalt är det nog inte, se själva

Gå till länken nedan om ni vill se avsnittet 

https://www.dailymotion.com/video/x6f5iyg

En Artikel Av Antoine ”Anton” Humblot Holm

Antoine Om Film Musik

 Film Musik 

Bildresultat för composer

Kompositör

Kompositörkomponist eller tonsättare är titlar för en person som komponerar musik.

Tonsättare är i svenskt språkbruk den vanligaste beteckningen för en skapande konstnär vars huvuduppgift är att komponera. För yrkestonsättare i Sverige finns Föreningen svenska tonsättare (FST). Komponist är ursprungligen synonymt med tonsättare, men används också framför allt inom musikstilar som inte innebär att ”toner sätts”, till exempel elektronmusik. Skapare av populärmusik kallas även låtskrivare.

 

John Williams – Star Wars

John Williams Composer

Annan musik till filmer inkluderar musik från:

Terminator, Jurassic Park, Superman 1978 ,ET, Home Alone, Jaws, Harry Potter och Indiana Jones Raiders Of The Lost Ark

 

Danny Elfman – Batman 

Danny Elfman Composer

Annan musik till filmer inkluderar musik från:

Men in Black

Hans Zimmer – Pirates of the Caribbean

Hans Zimmer Composer

Annan musik till filmer inkluderar musik från:

Superman – Man Of Steel, Rain Man Och The Lion King

Howard Shore – The Lord of the Rings

Howard Shore Composer

Ennio Morricone – The Dollars Trilogy

Ennio Morricone Composer

 

John Carpenter – Halloween

Bildresultat för John Carpenter

 

Mike Oldfield – The Exorcist

Relaterad bild

”Jag tycker att musik i sig är helande. Det är ett explosivt uttryck för mänskligheten.
Det är något vi berörs av. Oavsett vilken kultur vi är från, alla älskar musik.” – Billy Joel

En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Holm

 

Antoine Om Mr Bean

Mr Bean Och Teddy

Bildresultat för mr bean

 

Mr Bean är en komisk rollfigur skapad 1989 av britterna Rowan Atkinson och Richard Curtisoch spelad av Rowan Atkinson. Mr Bean lever ensam i en lägenhet tillsammans med sin nallebjörn Teddy. Mr Bean har sänts som ett antal TV-avsnitt mellan 1990 och 1995. Dessa skildrar hans udda agerande i ett antal för de flesta välbekanta situationer. Därefter gjordes 1997 långfilmen Bean – den totala katastroffilmen.

Figuren utvecklades ursprungligen av Atkinson medan han studerade vid universitetet i Oxford. Han beskrev Mr. Bean som ett barn i en vuxen mans kropp.

I ett av avsnitten, The Trouble with Mr Bean, skildras Mr Beans besök hos tandläkaren. Enligt engelsk television hade det avsnittet flest tittare.

2002 producerades en animerad tv-serie baserad på rollfiguren.

30 mars 2007 hade den andra filmen om Mr Bean svensk premiär, Mr Beans semester. I denna uppföljare till den första succéfilmen från 1997, åker Mr Bean på semester till franska rivieran. Denna semester blir dock kantad av diverse katastrofer och det hela kulminerar i en oväntad visning av Beans privata semestervideo på filmfestivalen i Cannes. Filmen är regisserad av Steve Bendelack (Little Britain, League of Gentlemen, Royle Family). Manuset skrevs av Richard Curtis (Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill, Bridget Jones dagbok, Love Actually med flera). Filmen har ett flertal paralleller till och anspelningar som Jacques Tati klassiska mästerverk Semestersabotören. Atkinson har även nämnt Tatis Monsieur Hulot som en inspiration till Mr. Bean.

Rowan Atkinson uppträdde även som Mr. Bean vid invigningsceremonin av olympiska sommarspelen 2012 i London.

 

Teddy

Bildresultat för mr bean teddy

Teddy är Den andra huvudpersonen i Mr. Bean-serien. Han är Mr. Beans bästa vän, och då han inte är levande så är han ju en utmärkt motståndare i schack (lätt att vinna över). Han kan även användas som målarpensel eller disktrasa.

Serier

Mr Bean

Den tecknade Mr Bean

 

Filmer

Bean – Den Totala Katastroffilmen

Mr Beans semester

 

En Artikel Skapad Av Antoine ” Anton” Humblot

 

Antoine Om Harley Davidson Motorcycklar

Lyssna på detta om ni vill medans ni läser om Harley Davidson 

Harley Davidson Motorcycles

Harley davidson logo.jpg

Bildresultat för harley davidson

Harley-Davidson (HD) är ett amerikanskt motorcykelfabrikat grundat 1903 av William Harley och bröderna Walter, William och Arthur Davidson i Milwaukee i Wisconsin.

Historia

Det var Harleys konstnärliga Aunt Janet som designade Harley-Davidson-loggan på tanken. Första gången den målades var med guldinramade röda bokstäver på en pianosvart tank. Harley hamnade först i firmanamnet efter en överenskommelse med bröderna Davidson, detta för att Harley skulle stanna kvar i firman. Med hjälp av en effektiv marknadsföring konkurrerade man ut andra märken, och överlevde bägge världskrigen och depressionen.

1969 övertog AMF, American Machine and Foundry företaget och drev det i ett tiotal år, vilket var en nedgångsperiod både avseende kvalitet och försäljning. 1981 köpte 13 personer i företagsledningen loss företaget från AMF i ett försök att vända trenden. Det gick dock trögt, allt färre motorcyklar såldes, och inom ett år tvingades man avskeda 1 800 av företagets 4 000 anställda.

Evolutionmotorn utvecklades 1984 och efter ytterligare ett konkurshot så skedde en nystart. Man höjde kvalitén samt ändrade om i ledningen och i marknadsföringen efter japansk modell. Med hjälp av en samtida MC-boom i hela världen så blev det ”nya” Harley-Davidson en framgångssaga svår att kopiera.

År 1986 tillverkades 22 000 Harleys och 2006 tillverkades 352 000. Idag sker slutmonteringen av motorcyklarna antingen i Kansas City eller York. De berömda fabrikslokalerna i Milwaukee på Juneau Avenue är idag renoverade och används till utbildningslokaler för mekaniker och handlare.

Användning

Harley-Davidsons motorcyklar är kända för sina klassiskt designade motorcyklar och sitt motorljud. Somliga MC-klubbar kör uteslutande Harley-Davidson.

Motorcykelfabrikatet Buell bygger tävlingsinriktade motorcyklar med motorer från Harley-Davidson. Harley-Davidson motorer används också av en rad kommersiella tillverkare av choppers och custom motorcyklar såväl som av privatpersoner som bygger sina egna choppers och customs.

Harley-Davidson motorkonstruktioner har efterliknats av flera japanska tillverkare, inte nödvändigtvis för dess prestanda eller pålitlighet utan snarare för sin karaktär som tilltalar en publik där motorcykeln är en del av deras livsstil.

Teknologi

En unik och typisk detalj i Harley-Davidsons motorer är ”the V-twin” med kort vevaxel. Cylindervinkeln är ofta 45 grader och vevaxeln har bara en drivpinne. Båda vevstakarna drivs därmed från samma punkt på vevaxeln. Resultatet blir en ojämn eller haltande tändföljd. Jämfört med en 0 graders radmotor som får en naturligt jämn tändföljd så får Harley-Davidson motorn på detta sätt sin karaktär vad beträffar ljud och vibrationer.

Harley-Davidsons avgassystem är dessutom ofta odämpade vilket annonserar dess närvaro. Detta kan i vissa sammanhang anses störande och många gånger skakar det igång tjuvlarm på parkerade bilar. Det annonserande ljudet anses emellertid också bidra till att Harley-Davidsons har bättre säkerhetsstatistik än många andra tystare typer av motorcyklar.

Harley-Davidson motorcyklar anses vara mekaniskt mindre pålitliga än många populära Japanska motorcykelmärken. Denna skillnad är förmodligen inte unik för Harley-Davidson utan snarare baserad i en generell teknisk kulturskillnad mellan USA och Japan, vilket också kan observeras i konstruktion och tillförlitlighet av bilar och många andra konsumentprodukter.

Tillsammans med svensk-italienska-tyska Husqvarna och Triumph är Harley-Davidson ett av världens äldsta motorcykelmärken.

Modeller

Harley Davidson har idag sex modellfamiljer: Touring, Softail, Dyna, Sportster, Vrod och Street. Modellerna känns igen på bland annat olika ramar, motorer och fjädring.

Skapad Av Antoine ”Anton” Holm 

Bildresultat för biker

 

Antoine Om Brasiliansk Jiu-Jitsu (kampsport)

Brasiliansk Jiu-Jitsu

Bildresultat för jiu jitsu

 

Brailiansk jiujitsu (BJJ) är en brasiliansk kampsport utvecklad ur judo som i sin tur utvecklats av Jigoro Kano ur den traditionella japanska jujutsun. Brasiliansk jujutsu kallas även BJJ. Gracie Jiu-Jitsu (GJJ) kallas en mer ursprunglig variant som till skillnad från andra grenar av BJJ inte primärt för sig som en tävlingssport utan har självförsvar och verklig kamp som huvudsaklig inriktning. I GJJ tränar man även försvar mot slag och sparkar, vapen etc, vilket saknas i de flesta andra grenar.

Historia

Den brasilianska varianten av jujutsu är grundad av den brasilianska familjen Gracie. Från Kodokan Judo (Kano Ryu Jiu-jitsu) lades grunden av Jigoro Kano och Maeda Mitsuyo till vad som idag kallas brasiliansk jiu-jitsu.

Jigoro Kano

Bildresultat

Maeda Mitsuyo 

Bildresultat för Maeda MitsuyoMaeda Mitsuyo 

1915 flyttade Maeda till Brasilien där han blev känd som ”Conde Koma”, Stridens Greve. Carlos Gracie (numera kallad Carlos Sr.) började träna hos Maeda som 14-åring, ett sätt för Maeda att tacka Gestao, Carlos far, för all den hjälp han givit japanska invandrare.

Carlos Sr.

Bildresultat för Carlos Gracie

När Carlos blev lite äldre hade en ny typ av tävlingar spridit sig, Vale tudo. Carlos började tävla och mötte vem han än fick, oberoende av storlek och viktskillnad. Han förlorade inte en match. När han slutade tävla i Vale tudo, började han coacha sina yngre bröder, Oswaldo, Gastado, Jorge och Helio Gracie.

Maeda åkte slutligen tillbaka till Japan men Gracie-familjen fortsatte att utveckla sin jujutsustil. 1925 öppnade den första Gracie Jiu-Jitsu-klubben i Brasilien. Helio Gracie, den minste och yngste av bröderna fortsatte att utveckla teknikerna och dess tillämpningar. I dag, nästan 100 år efter att Maeda kom till Japan, är Gracie-familjen känd för sin stil, skicklighet och resultat inom grappling, jujutsu och NHB / MMA.

I Europa slog BJJ inte igenom förrän de tidiga Ultimate Fighting Championship, 1993 och framåt, då Royce Gracie (Helios son) besegrade många större, tyngre och starkare fighters med sin Gracie Jiu Jitsu. Folk började då inse att man måste kunna någon form av grappling för att kunna anse sig vara en bra fighter och att markkamp var viktigt.

 

Brasiliansk Jiu-Jitsu i Sverige

Svensk BJJ:s historia började 1996, då Alexandre Paiva med flera höll det första BJJ-seminariet på svensk mark efter inbjudan av sin elev Leif Hermansson som tidigare besökt hans klubb Alliance i Rio de Janeiro sommaren 2006 för 2 månaders intensiv träning. Platsen för detta seminarium var Leifs klubb Täby Budoklubb, numera Combat Academy, som än idag huserar landets äldsta BJJ-verksamhet. Året efter öppnade Rikard Andersson vad som möjligen är Sveriges näst äldsta BJJ-klubb och den första med enbart BJJ på schemat. Dessa klubbar följdes senare av bland annat Peter Blackwell och Christian Kennedy Grandi. Idag har organisationer som CHOKE BJJ, Alliance BJJ, Fightzone, Yamasaki Academy, Hilti BJJ, Team Brasa (före detta Master Team), Gracie Barra Sweden och Straight Blast Gym Sweden börjat växa rejält och en hel del Mundial (VM) vinnare huserar inom dessa organisationer, och detta tillsammans med tävlingar såsom Scandinavian Open, Exhale BJJ Championships etc gör att sporten är på frammarsch även i Sverige. BJJ är en av de mest centrala kampsporterna inom MMA (Mixed Martial Arts) och BJJ-fighters från Sverige har även tävlat i med framgång inom MMA, till exempel Rikard Andersson, Anders Thelin, David Bielkheden, Diego Gonzalez, Richard Bohlenius, Christian Dellevåg, och David Lejenäs.

Stilen

BJJ består till största delen markkamp, det vill säga brottning med lås och strypningar (submissions), eller newaza, men inkluderar även nedtagningar. BJJ innehåller inga typer av slag eller sparkar, även om den effektivt kan användas i kombination med dessa. Den s.k. Gracie Jiujitsu innehåller dock såväl slag och sparkar som försvar mot dessa. Väl på marken handlar det om att få en fördelaktig kontrollposition på din motståndare, varifrån du kan genomföra ett ledlås eller en strypning. I ett underläge försöker du återta en kontrollposition eller nå en mer neutral position. Vanliga positioner är side control, mount, guard och back mount.

Teknikerna är utformade på ett sådant sätt att ge största mekaniska fördel, exempelvis genom att använda positioner där du har bättre kontroll, rörlighet, balans, styrka eller hävarm. Det finns vanligen flertal kontringar på en och samma teknik.

Ett träningspass brukar innehålla uppvärmning, teknikträning, sparring och/eller fysträning. De flesta klubbar kör mer sparring och fys än andra jiujitsu-stilar i Sverige. Det finns dock skillnader mellan de olika klubbarna.

Man tränar både med och utan dräkt (gi). Det finns sex olika grader av bälten, vanligen används även streck för att indikera hur långt man är på väg till nästa bälte. Rött bälte innehas endast av ett fåtal personer i världen så som medlemmar i familjen Gracie samt några andra pionjärer inom sporten). Barn under 16 har fler färger, då man enligt såväl CBJJ och CBJJO som IGJJF inte får gradera sig till blått förrän vid 16 års ålder.

Det tar förhållandevis lång tid att gradera sig inom BJJ då kampsporten är mycket krävande. Stor vikt läggs vid tillämpning av tekniker (i exempelvis sparring eller situationsbaserad sparring) snarare än korrekt utförande. I regel tar det cirka två år att erhålla den första graderingsnivån (blått bälte).

I tävling är det förutom indelning på bälten även viktklasser, klasser för juniorer tillämpas också. Beroende på nivå finns det tekniker som är otillåtna beroende på högre skaderisk. Match vinns genom poäng, submission eller avbrott från domare.

Bälten 

Bältesnivåer

VitBJJ White Belt.svg

BlåBJJ Blue Belt.svg

LilaBJJ Purple Belt.svg

BrunBJJ Brown Belt.svg

SvartBJJ BlackBelt.svg

RödBJJ Red Belt.svg

 

Jiu-JIutsu Videor
https://www.youtube.com/results?search_query=jiu+jitsu+

 

Bildresultat för Jiu-Jitsu

En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Humblot

Antoine Om Guillotine

Guillotine

Bildresultat för guillotine)

Giljotin (franska guillotine) eller fallbila är ett avrättningsverktyg som introducerades i Frankrike 1792 i samband med den franska revolutionen (skräckväldet). En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen och offret dör omedelbart.

Giljotinen var inte en helt ny uppfinning då olika sorters enklare fallbilor åtminstone sedan medeltiden har existerat före giljotinen men inte använts i samma skala. Giljotinen blev från franska revolutionen standardavrättningsverktyg i Frankrike och användes där sist 1977, i Tyskland 1966, i Schweiz 1940, i Sverige 1910


Joseph Guillotin

Giljotinen i Frankrike

Det var under en debatt om den nya straffrätten i den franska nationalförsamlingen 1789 som doktor Joseph Guillotin under inflytande av upplysningstidens humanitära anda föreslog att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff: avrättning genom halshuggning utförd med en enkel maskin och utan föregående tortyr. Dödsstraffet tog sig vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade ett avrättningsinstrument som benämndes guillotine. De två kom efter experiment på djur och människolik fram till att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av Ludvig XVI, Frankrikes kung. Under revolutionens skräckvälde avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin. Vid skräckväldets höjdpunkt arrangerade man också massarkebuseringar, ibland med kanon. (Giljotinering var en för långsam metod för massavrättningar.)

Den sista offentliga avrättningen i Frankrike utfördes 1939 av Eugene Weidmann. Antalet avrättningar hade stadigt minskat i Frankrike fram till Vichyregimens tillträde 1940 som inledde en temporär ökning under andra världskriget då man även avrättade de första kvinnorna sedan 1800-talet. Efter kriget yttrade president De Gaulle sitt motstånd mot avrättningar av kvinnor, en uppfattning som senare presidenter delade och halshuggningar blev praxis endast i ett fåtal mycket brutala mordfall. 1977 giljotinerades Hamida Djandoubi som siste man i Frankrike och 1981 avskaffades dödsstraffet på initiativ av president François Mitterrand.

Namnet

Till en början kallades giljotinen bara för maskinen. Efter Ludvig XVI:s (franska Louis XVI) avrättning 1793 fick den namnet la louisette eller le louison, antingen efter kungen eller kirurgen som byggde den första maskinen. Det var inte förrän efter år 1800 som man för första gången började använda namnet giljotin, efter Dr. Joseph Guillotin. Detta är en av historiens ironier, då han var en av få dödsstraffmotståndare i dåtidens Frankrike. Han såg sitt förslag om införande av mekanisk avrättning som ett steg på vägen till att helt avskaffa dödsstraffet. I Tyskland använde man namnet Fallbeil (svenska: fallbila) istället för giljotin.

En Artikel Av Av Antoine ” Anton” Humblot

Antoine Om Samurajen

Samurajen

Bildresultat för samurai

”Samuraiens väg återfinns i döden. Meditation om oundviklig död bör utföras dagligen. Varje dag när ens kropp och sinne är i fred, bör man meditera om att bli riven av pilar, gevär, spjut och svärd. Bärs bort av brinnande vågor. Slängas in i en stor eld. Att bli slagen av blixten, skakas till döden av en stor jordbävning. Faller från tusen-fots klippor, dör av sjukdom eller begår seppuku vid sin mästares död. Och varje dag, utan att misslyckas, bör man betrakta sig som död. Detta är substansen av Samuraiens väg.”

Samuraj (japanska 侍, samurai, ”att tjäna”) avser vanligen adliga krigare i det feodala Japan (700–1800-talet). De tillhörde den högsta samhällsklassen, den feodala krigaradeln buke. Även termen bushi, ”krigare”, förekommer. Samurajerna hade en hederskodex, bushido (”krigarens väg”), som beskrev hur en samuraj skulle leva och dö. Det samurajidealet levde kvar länge. Bushido var viktigt i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut.

Heder Och Annat

Bushidō

Bildresultat för Bushidō

Bushidō, (武士道, krigarens väg) är det japanska ordet för den hederskodex som samurajerna följde. Hederskodexen inspirerades bland annat av Konfucianism och Buddhism. Den främsta regeln var total lojalitet mot sin länsherre, daimyon. Att visa mod och lojalitet till sin herre var samurajernas plikt, även om det skulle kosta dem livet. Andra regler innefattade även en stoisk hållning mot alla livets vedermödor.

Citat

”Enligt vad en av de äldste sade, att slåss mot en fiende på slagfältet, det är som som en hök som tar en fågel. Trots att den träder in i en flock av tusen av dem, känner den ingen uppmärksamhet åt någon fågel än den som den först märkte.”

”Även om huvudet plötsligt skulle skäras av skulle krigaren kunna göra ytterligare en rörelse med säkerhet. Med krigiskt värde, om man blir som ett hämndigt spöke och visar stor beslutsamhet, trots att huvudet är avskuret, borde han inte dö.”

”När man har fattat ett beslut att döda en person, även om det kommer att bli mycket svårt att lyckas genom att fortsätta rakt fram, kommer det inte att tänka på att göra det på en lång rondellväg. Hans hjärta kan släcka, han kan sakna sin chans, och i stort sett kommer det inte bli någon framgång. Samurajens sätt är ett av omedelbarhet, och det är bäst att attackera med huvudet först.”

Seppuku

Bildresultat för Seppuku

Seppuku (切腹, används i skrift) även kallat harakiri (腹切り, används i tal), är en traditionell japansk självmordsmetod, varigenom en samuraj av hänsyn till sin heder (jämför bushido) tillfogar sig själv ett djupt knivhugg i magen följt av att en medhjälpare hugger av huvudet med ett svärd. Det var framförallt män som innehade samurajvärdighet, medan samurajkvinnor sedvanligen stötte en kortare dolk i halsen. Ett av de viktigare syftena med halshuggningen var att dölja den fruktansvärda smärta som medföljer denna procedur, det viktigaste för en samuraj var trots allt att visa mod i döden samt att inte visa smärta eller ångest, något som för de flesta var omöjligt. Seppuku utförs i en speciell ordning. Med den korta wakizashin sprättade samurajen upp sin mage, först vågrätt, sedan lodrätt. Han kunde också få huvudet kapat. Medhjälparen, kaishakunin, stod beredd att hugga in. Kunde man så var det fritt fram att själv skära av sig huvudet.

Historia

Själva ordet ”samuraj” betyder ”att tjäna” och åsyftar i början av 700-talet de vasaller som tilldelades förläningar då de svor lojalitet till kejsaren och tjänade honom. En samuraj tjänade i allmänhet under en länsherre, daimyo. En herrelös samuraj kallades för en ronin.

Under de stora krigen var antalet döda så stort att samurajklassen blev decimerad. Istället började man träna bönder att strida. Dessa kallades ashigaru (”lätta fötter”). Antalet samurajer i förhållande till vanliga soldater i krig var mycket lågt.

År 1603 slutade sengoku-jidai – ”tiden då landet var i krig” – med att Tokugawa Ieyasu blev den förste Tokugawa-shogunen. Under Tokugawa-perioden (1603–1867) minskade samurajernas militära betydelse och samurajerna ägnade sig allt mer åt byråkratiska sysslor. De blev igen en slags aristokrati, ungefär som i den gamla kinesisk-inspirerade kejsartiden på 700-talet fast nu runt shogunen istället. Hierarkin var mycket strikt och icke-samurajer var rättslösa gentemot samurajer.

Den siste shogunen Tokugawa Yoshinobu avsattes 1868 och överlämnade sin makt åt kejsare Meiji. Det blev den så kallade Meijirestaurationen 1868 då man avskaffade samurajernas privilegier. Detta ledde till en rad samurajuppror av vilket det största och sista var Satsumaupproret 1877.

Det fanns även kvinnliga samurajer i det feodala Japan. Under åtta århundraden stred kvinnor i otaliga slag och belägringar. Utgrävningar från japanska slagfält bekräftar att närmare 30 procent av krigarna var kvinnor. Bland dessa var arméledaren Takeko Nakano (1847-1868), som ledde en självständig samurajarmé under Boshinkriget, den mest ryktbara. De kvinnliga samurajernas kamp är en av historiens bäst bevarade hemligheter.

Beväpning

Den klassiska beväpningen för samurajen är två svärd, ett långt och ett kort, tillsammans kallat daisho (vilket betyder stort och litet). Det långa svärdet, katana var förbjudet för icke-samurajer att bära. Detta svärd sades innehålla samurajens själ, och skulle hanteras med vördnad och respekt. Wakizashi, det kortare svärdet, kunde bland annat används för att begå seppuku, ett rituellt hederssjälvmord. De klankrigare som var ursprunget till samurajerna var även skickliga bågskyttar; därför kallades samurajernas krigssätt till en början för hästen och bågens väg. Bågens väg finns kvar än idag, men nu som en kampkonst, kyudo, i Japan.

Andra vapen som samurajen använde var nodachi; ett ”fältsvärd” som var längre och tyngre än katanan och som var nästan omöjligt att använda när man satt till häst. Tanto var samurajens dolk; den kunde vara mycket avgörande vid tvåmansstrider. Ett annat vapen var naginata som kan beskrivas som ett svärd fastsatt i änden på en stång.

Vapen

Katana

Bildresultat för katana

Katana (刀) är ett japanskt enkeleggat svärd, cirka 90–120 cm långt (en längd på tre till fyra shaku, där en shaku är ungefär 30,3 cm), med en klinga på 60–90 cm (två till tre shaku), i västvärlden även kallat samurajsvärd. Katanan faller i längdgruppen daitō, som betyder ”långt svärd”. Den krökta formen gör det möjligt att snabbt dra svärdet ur skidan, men ger också en skärande rörelse i hugget när svärdet träffar motståndaren. Krökt klinga ser man på ryttarsvärd från hela världen och underlättar hugg från hästryggen samt minskar risken att svärdet fastnar och slits ur ryttarens hand. Katanan är en del i det svärdspar som samurajerna bar med sig, daishō. Det andra svärdet i ett sådant par kallas wakizashi och är ett kortare svärd. Katanan hanteras vanligast med två händer, men även med en hand tillsammans med wakisashin.

Rustning

Bildresultat för samurai gear

Ursprung

Tōseigusokun utvecklades ur de tidigare rustningstyperna haramaki och dōmaru, som var anpassade för krigföring på fot. Tillverkningsmetoderna var modernare, bland annat fästes plattorna i gusokun ihop med hjälp av gångjärn. Visst inflytande från europeiska rustningar kan också noteras. Namnet tōseigusoku betyder på äldre japanska ”modern rustning”, men kom att bli i stort sett synonymt med samurajrustning längre fram.

Konstruktion

Itazane

Medan den äldre rustningstypen dōmaru var uppbyggd av små läder- eller metallplattor (kozane) sammanbundna med trådar i varje sida, byggdes gusokun upp av avlånga metallplattor (itazane). Detta underlättade tillverkning men minskade samurajens rörlighet, vilket förklarar att denna metod började användas först när soldaten i högre grad blev hästburen. Samtidigt är itazanekonstruktionen tåligare.

Chōtsugai

För att förhindra att rustningen blev alltför stel eller svår att i- och avklädas, ledades rustningen med hjälp av enkla gångjärn (chōtsugai). Antalet leder varierade mellan 2 och 6. Rustningarna kategoriserades ofta efter antalet leder, vanligast förekommande var 2 och 5.

För att skydda bättre förlängdes rustningen jämfört med dōmarun. Förlängningen gjordes oftast i enklare material eller med enklare metoder, till exempel med stora metallplattor. Dessa kunde utsmyckas i enlighet med bärarens smak och stil.

Erimawashi, kobire

Gattari, ukezutsu, machiuke

Under sengoku-tiden ökade antalet trupper på slagfälten, och för att urskilja vilken fraktion eller vilket förband en officer tillhörde försågs han med en slags stridsflagga. Gusokun hade fästen för ”flaggstången” på ryggen.

Kogusoku

Detta ”underställ” skyddade armar, ben och andra delar av kroppen som inte täcktes av rustningen. Genom ”lillrustningen” slapp dessutom bäraren att känna den tunga och hårda rustningen direkt mot huden.

Kabuto

Hjälmen skyddade huvud och ansikte. Under sengoku-tiden gjordes stora tekniska framsteg inom hjälmtillverkningen, men även förenklingar som verkade i motsatt riktning. Samurajens hjälm smyckades ofta rikligt. Se vidare separat artikel.

En Artikel Av Antoine ”Anton” Holm